Många konferensprogram spricker redan innan de ens börjat. En viktig orsak är en optimistisk och felaktig inställning till tid. Bland annat glömmer många att ta höjd för så kallad ställtid, till exempel när deltagarna ska in och ut ur rummet eller talarna upp på scenen. Utan marginaler kan minsta teknikstrul, eller ett inlägg som blir längre än planerat, kullkasta allt.
Bakom ställtiden finns dock en djupare orsak: att alla vill ge maximalt. Arrangören vill maxa innehållet, och talarna vill maxa sina delar. Ingen vill riskera att leverera mindre än förväntat.
I den här artikeln får du lära dig varför ett fullpackat program spricker och hur du skapar ett som håller. Det handlar om fullpackade resväskor, att man ger bort mer tid än vad som egentligen finns och att inslag förväxlas med programpunkter.
De flesta packar resväskan alltför full
Rädslan för att ge för lite
Den största rädslan hos både arrangör och talare är att leverera mindre än förväntat. Därför planeras varje del för att fylla sin maximala tidsram. Ingen programpunkt får bli en minut kortare än den kunde ha varit.
Det är som en buffé som aldrig får ta slut. Men då glömmer man att en pratstund i pausen, eller chansen att ställa en fråga, också är mat. Bara av en annan sort.
Resultatet blir ett program utan luft. Med lite eller ingen tid för det spontana och improviserade, eller för det oförutsedda. Ett teknikstrul eller en engagerad frågeställare räcker för att korthuset ska rasa.
Deltagarnas väskor är mindre än de flesta tror
Vi brukar jämföra det med att packa resväskan full. Allt känns viktigt att ta med, eller i alla fall som en bra bonus. Det gör att deltagarnas väskor snabbt blir fulla, ibland redan före lunch.
Därför är det inte storleken på arrangörens väska, programmet, som bör styra innehållet. Utan deltagarnas. Deras resväskor är olika stora och rymmer i regel mindre än man vill tro. Det som inte får plats följer inte med hem, hur bra eller intressant det än är.
Ett fullpackat program ger alltså inte större värde. Det gör bara att mer lämnas kvar. Låt oss kalla det precis vad det är, nämligen svinn.
När all tid är inmutad blir schemat stelt
Det är skillnad på inmutad tid och dynamisk tid
Tiden i ett program är ofta i alldeles för hög grad inmutad, alltså redan bortlovad. Till exempel till föreläsare som fått en lite för generös tidsram när de bokats. Sedan går den inte att korta utan risk för att någon blir rejält besviken.
Dynamisk tid fungerar mer som ett dragspel. En övning, ett samtal eller en frågestund som kan bli några minuter kortare eller längre utan att någon reagerar nämnvärt. Det är under dem som du kan hämta in en eventuell försening.
Bättre balans gör programmet mer luftigt
Ju fler inslag med inmutad tid, ofta också rygg mot rygg, desto större är risken att schemat spricker. Utan återkommande inslag som är dynamiska hänger eventuella förseningar kvar och kan i värsta fall växa.
Varva därför inslag där tiden är inmutad med andra där tiden är dynamisk. De senare fungerar då som krockkuddar. Lägg gärna in ett före varje paus och ett före slutet, så att både pauser och avslutning kan fredas från förseningar.
En programpunkt är inte samma sak som ett inslag
En föreläsning är bara ett av sju inslag
En vanlig förväxling är att jämställa en programpunkt med ett av inslagen under den. Säg att en programpunkt är 40 minuter och ska rymma en föreläsning.
Men den ska också rymma en presentation av programpunkten, en presentation av talaren och dennes egen etablering – innan föreläsningen startar. Efter den kanske en fråga, ett tack och förhoppningsvis applåder. Själva föreläsningen är alltså bara ett av totalt sju inslag.
Om vart och ett av de sex övriga tar en minut, och i regel tar de längre tid än så, får föreläsningen ta högst 34 minuter. Gärna mindre.
Ge medverkande en andel av programpunkten, inte hela
För att tidsschemat ska hålla bör du ge talare och andra medverkande en rikttid som ligger i underkant jämfört med den maximala tidsramen. I exemplet ovan blir det 30 minuter. Risken är nämligen stor att den som ska leverera ett innehåll chansar och planerar för lite extra.
Det är tyvärr mycket sällsynt att den som får 40 minuter planerar för 35, då ingen vill riskera att uppfattas som någon som underlevererar. Den som får 40 minuter fyller därför sina 40 minuter. Ofta också lite till. Som en bonus.
Det som inte får plats i deltagarnas väskor följer aldrig med hem.
Ett överpackat tidsschema är tyvärr bara en typ av slöseri med ofta begränsade resurser. Om några andra kan du läsa i nästa nummer av Omarish.
Vi har också publicerat en guide till presentationer som når fram och håller tiden. Den får du gärna använda både för egen planering och dela vidare med de föreläsare och andra som du bokar.
Vill du ha hjälp? Hör av dig!
Vi gör gärna en analys av ert program, beskriver inbyggda fallgropar och ger en alternativ version. Kvalitetssäkrad och genomförbar med lägre risk för oönskade överraskningar.
Det första samtalet är kostnadsfritt och förpliktar inte till något. Mejla hej@herromar.com eller ring 08-684 560 00.