Aktiviteter för alla blir sällan bra för någon

Att något är okej för många betyder inte att det är bra för alla. För att skapa verkligt engagemang behöver vi ta hänsyn till att alla har sina egna funktionssätt och favoritaktiviteter. Tricket är inte att skapa en form som passar alla, utan snarare att växla mellan olika aktivitetstyper.

I den här artikeln får du veta varför standardformat sällan ger engagemang, hur tre olika deltagartyper tänker och fungerar samt hur du med relativt enkla justeringar kan få många fler att vilja bidra.


För alla sinnen och ett äkta engagemang är ett av tio teman i Herr Omars trendrapport 2025.
Den kan du läsa mer om
här.


En form som passar alla finns tyvärr inte

Det spelar ingen roll hur genomtänkt eller snyggt paketerad den är. Aktiviteten som triggar igång engagemanget hos alla finns inte. Det beror på att alla deltagare har individuella drivkrafter, behov och önskemål.

Trots det väljer många ett tryggt format och då gärna något som brukar funka. Det blir som att beställa vaniljglass till alla, bara för att det känns enkelt och säkert. Resultatet blir ett program som flyter på utan att väcka någon verklig energi eller förändring.

Tre deltagartyper har tre olika vägar till engagemang

På Herr Omar arbetar vi med ett system där vi delat in deltagare i tre övergripande typer. Det bygger på vetenskap om skillnader mellan psykologiska profiler, lärstilar, intelligenstyper och hjärnans funktionssätt. Dessa påverkar bland annat hur vi människor tar in och bearbetar information samt samarbetar med varandra.

  • Visionärerna drivs av mening, syfte och helhet. De engageras av att få tänka utzoomat och stort samt lösa riktiga utmaningar.

  • Interaktörerna får energi av att tänka, prata och göra saker tillsammans. De lär sig genom diskussion och uppskattar fria ramar.

  • Analytikerna vill fokusera på detaljer, tänka själv och gillar struktur. De trivs med ordning och tappar energi om det går för fort.

De flesta har drag av alla typer men en som är mer framträdande. Det handlar därför inte om att sätta etiketter. För oss är det ett kraftfullt verktyg som hjälper oss ta hänsyn till att alla har olika behov och preferenser.

Olikheterna kan göra det svårt att välja aktivitetstyper, men skapar också utmaningar deltagartyperna sinsemellan. Det som engagerar visionärerna – som att tänka stort och utgå från syfte – kan upplevas otydligt för analytikerna. Aktiviteter med högt tempo och lekfull interaktion kan få interaktörerna att stortrivas, men trötta ut många av de andra.

Lösningen är dock inte att kompromissa bort allt som sticker ut. Du behöver istället växla mellan aktivitetstyper och anpassa dem så att alla kan vara med, också i det som inte ligger på deras favoritlista. Variationen bygger en helhet och omtanke i designen gör att fler får känna sig sedda, trygga och delaktiga.

En korrekt utvärdering kan ändå leda dig vilse

Innan vi själva började arbeta med de tre deltagartyperna blev vi ofta förvånade över att betygen på olika inslag kunde skifta stort. Något som hyllades av vissa kunde totalsågas av andra.

Idag vet vi varför. Det handlade inte om kvaliteten på inslaget utan i stället det faktum att alla funkar och gillar olika. Visionären, interaktören och analytikern betygsätter inte på samma sätt, eftersom de ofta uppskattar helt olika typer av aktiviteter och ämnen.

Därför är det viktigt att tolka feedback med rätt glasögon. Låga poäng från en grupp betyder inte att inslaget var dåligt utan bara att det inte passade just dem. Se därför i första hand på totalbetygen och tolka fritextsvar med försiktighet.

Variera smart i stället för att släta ut

Att göra ett upplägg inkluderande betyder inte att allt måste upplevas likadant. Alla moment måste inte passa alla. Sträva hellre efter ett program där alla hittar något som passar just dem. Ha som mål att varje deltagare ska känna att några av inslagen upplevdes som tilltalande, meningsfulla och engagerande.

Tänk på det som en resa med olika typer av stopp, olika tempo och olika sätt att förflytta sig. Det är variationen som skapar energi och förståelsen för olika deltagartyper som gör resan inkluderande.


Fem tips på hur du får med något för alla

1. Växla mellan olika aktivitetstyper.

Undvik att fastna i en enda typ av aktivitet. Variera mellan fokus på helhet respektive detaljer samt mellan samtal ihop och individuella reflektioner.

2. Ge deltagare olika sätt att bidra på.

Låt dem välja mellan att göra inlägg muntligt, i text eller få tycka till i digitala verktyg. Det ökar känslan av psykologisk trygghet och kontroll.

3. Kombinera tydliga ramar med rörelsefrihet.

Visionärerna uppskattar tydligt syftet, analytikerna ramar och regler samt interaktörerna möjlighet att tänka ihop med andra. Försök tillgodose allas behov, men acceptera att det inte alltid kan göras samtidigt.

4. Tolka enskilda åsikter som just enskilda.

Låga betyg från flera betyder inte att momentet var dåligt för alla. Det kanske bara inte föll just denna grupp svarande i smaken. Ta aldrig beslut om stora och strukturella förändringar baserat på enbart ett fåtal fritextkommentarer.

5. Anpassa utan att urvattna.

Gör det möjligt för alla att delta, men våga behålla kontraster, spets och tempo. Ha modet att erbjuda aktiviteter och ämnen som sticker ut, men se till att de är del av en en helhet där det finns något för alla typer av deltagare.


Vi hoppas att den här artikeln och tipsen inspirerat dig att också laborera med formerna för att öka engagemanget. Vill du ha ett kreativt bollplank eller hjälp med planeringen? Då står vi gärna till förfogande.

Nästa
Nästa

Varför halva publiken checkar ut och vad du kan göra åt det