Tänk tvärtom och gör inte som alla andra
I Herr Omar-profilen denna gång: Jörgen Dyssvold, "mötesdoktor" och kreativ ledare på Herr Omar.
Han pratar om Almedalen, om att tänka nytt och om varför det ibland är viktigare att stanna upp än att synas.
Almedalen är ett fantastiskt myller – men också ett myller. För att nå igenom, göra avtryck och skapa verklig påverkan krävs mer än bara ett seminarietält med ett program. Det krävs också mod att bryta manus. I Herr Omar-profilen denna gång ställer vi några frågor till Jörgen Dyssvold, ”mötesdoktor” och kreativ ledare på Herr Omar.
Varför är det viktigt att "bryta mot manuset" – särskilt i ett sammanhang som Almedalsveckan?
Därför att så mycket av det som händer under Almedalsveckan känns väldigt förutsägbart. Man är i ett vitt partyält, kanske med en panel av "experter", en moderator och i bästa fall bjuder man på kaffe. Det mesta planeras och genomförs som copy-paste på det man själv och många andra redan gjort.
Men det här myllret av förutsägbarhet gör också att det som bara är lite annorlunda når igenom bruset mycket bättre. Det berör hjärtan och letar sig in i människors hjärnor, där det slår rot och följer med hem. Om du nå fram behöver du därför våga göra annorlunda. Det handlar inte om att skrika högst eller uppträda på ett extremt sätt, utan om att skapa något som känns och dröjer sig kvar i kroppen. Ofta handlar det om något oväntat – genom en ny form, annan vinkel eller upplevelse som aktiverar fler sinnen än bara syn och hörsel.
Har du något exempel på ett manusbrytande som fungerar riktigt bra?
Ett av de enklaste men kanske mest effektfulla är när ett samtal inleds med tystnad. En tyst minut för tanken, där deltagarna och de på scenen uppmanas att reflektera – kring aktivitetens tema eller hur de skulle agera i en situation du beskriver.
Ett annat trick är att byta ut eller addera något. I Almedalen har vi har själva bytt ut stolar mot picknickfiltar, lagt till tennisdomarstolar och bjudit på glasspinnar som väcker barndomsminnen. Det berättar vi ju mer om i veckans bloggartikel.
Poängen är att formen för något också kan vara ett genomtänkt budskap. I regel är det inslag som bryter mot mönstret som människor minns både bäst och längst.
Vad vill du att fler arrangörer ska ta med sig i sin Almedalsplanering och andra sammanhang?
Att man orkar och vågar ställa frågan ”måste vi verkligen göra som vi alltid gjort?” och sedan ”vad kan hända om vi gör tvärtom?”.
Det finns en så stark kraft i det som överraskar, på ett positivt men också mänskligt sätt. Inte för att showa utan för att skapa en starkare känsla av närvaro. Det kan vara något så litet som en oväntad och oannonserad gäst, ett annorlunda format eller bara en ljudeffekt som får folk att reagera.
Det viktigaste är att tänka på helheten. Det handlar inte bara om hur man får folk att komma dit, utan också om hur du får dem att gå därifrån med något de inte hade innan. Då har det hänt något på riktigt, som gör skillnad.